extraplastbonusmamma

Det hände ingenting under de månader det tog från att Janne sa till att han ville ha Sessans boende hos sig tills hon fick stämningsansökan. Sessan var ganska ovårdad, mamman såg inte till att aktivitetet kring Sessan tillgodosågs. Sessan däremot hade fått reda på, hemma hos sin mamma, att hennes pappa ville att hon skulle bo där mer. Plötsligt hade någonting lyfts från hennes axlar. För första gången kunde hon själv uttrycka i ord att hon inte vill åka till sin mamma. Det var inte bara det tydliga kroppsspråket som talade längre. Hon kunde sätta ord på sin tillvaro hos mamman. Men hon var tvungen att åka. Janne fick tvinga sin gråtande dotter att följa med sin mamma. Sängvätningen och kiss-i-byxan upphörde efter att ha haft en comeback. Även mardrömmarna minskade. Inte heller när stämningsansökan damp ned i brevlådan skedde någon större förändring. Sessan förblev en låg prioritet på sin mammas lista. Under den här perioden när Sessan var ett öppet barn som satte ord på sina tankar, känslor och upplevelser, kom soc på besök. När deras protokoll från mötet med Sessan nådde mamman, i samma veva som det var dags för förförhandling i tingsrätten, där ännu fler saker framkom. Då kom förändringen. Sessans hår hade inte torkat efter duschen och spred en schampodoft vid överlämningen. Kläderna var fortfarande lite styva efter tvätten, så nypåtagna var de. En hundvalp mötte henne vid en lämning till mamman. Då grät hon inte. Det var tydligt att det plötsligt var full fokus på Sessan. Och under ett par veckor visade hon inget motstånd till att åka till mamma. Däremot sa hon att hon aldrig mer skulle säga till någon att hon inte vill åka till mamma, för mamma och hennes kille blir så arga på henne. När ett par veckor gått var vi tillbaka flera månader i tiden. Vi hade en sessa som var håglös, tom i blicken och superkissnödig innan det var dags att åka till mamma. En sessa som inte varit i närheten av schampo på länge när hon kom till oss. En sessa som knep ihop som en mussla, teg som muren. En sessa som inte sa ett ord förutom att hon inte tänkte säga ett ord. Vi upplevde också att hon var rädd. Att det låg en rädsla bakom det beteendet hon uppvisade. Där var vi för nån vecka sedan. Sedan dess har det hänt lite saker. Mer om det imorn.